Henrik Berggren
Konsert, Liseberg, 2017-07-21
Går på konsert så här mitt i sommaren. På hemmaplan. På Liseberg. Ser
Henrik Berggrens återkomst. Henrik som hade stora framgångar med
Broder Daniel vad som nu känns för länge sedan även om det var ett 90-tal som är just bakom knuten.
Jag minns Henrik från svartklubbarna runt Järntorget och i Haga i det tidiga 90-talet. Han valsade ofta omkring för sig själv framåt småtimmarna och vi blev ytligt bekanta. Han var några år yngre och en märklig liten man. Min dåvarande flickvän refererade till honom som "maskoten" när vi fick syn på honom och han var ofta glad om än lite dimmig på substanser. Vid något tillfälle gick vi till den numera nedlagda bensinmacken vid Järntorget och handlade rökverk en tidig morgon efter någon svartklubbsexcess och blev sedermera ivägjagade av personalen då vi tände upp medans vi fortfarande var kvar på macken. Vi sprang skrattade därifrån.
Något år senare berättade han att han hade ett band på gång och ville att vi skulle komma och kolla på någon tidig spelning som vi såklart inte gjorde. Vi hade väl nåt annat för oss. Sen rullade det på. Musiken till
Fucking Åmål och Broder Daniel slog igenom. När jag sprang på honom igen var han sällan själv utan hade fått klasar av beundrare efter sig. Alltid lika trevlig och pratsam och kom oftast fram själv och babblade även om jag knappast tror att han kom ihåg vad jag hette och så vidare.
Sista kvällen vi sågs var en dionysisk kväll på gamla Klara på Victoriagatan där vi hamnade med bandet på den lilla avsatsen ovanför baren där det fanns ett par enstaka bord med utsikt över lokalen. jag satt mellan Henrik och gitarristen
Anders Göthberg som så sorgligt skulle ta livet av sig några år senare. Bandet höll hov och delar av gruppen ägnade sig av någon anledning med att ta sönder ett element på väggen under våldsamma former. Personalen lät det bero och kom lugnt med sopkvastar och sopade upp resterna av elementet. Broder Daniel hade kommit till en punkt då de kunde göra lite vad de ville.
Sen la ju bandet ner efter det sorgliga självmordet och med undantag av en enstaka avslutningsspelning på Way Out West har det vart tyst om Henrik och de andra tills i våras då Henrik släppte sin första solo-platta som han nu turnerar runt med.
Konserten i den ljumma sommarkvällen inleds med starka
Hold on to Your Dreams som också inleder skivan. Ljudet är som alltid på nöjesfält alldeles för lågt men det som hörs låter gott.
Redan som andra låt släpps Broder Daniel ut i setet också i
When We Were Winning och så där håller det på, av och till är varannan låt en gammal 90-tals-klassiker och varannan låt en ny.
Publiken är lagom euforisk. Vi är 13000 på plats och även om de flesta är några år yngre än mig så har även den demografiska gruppen växt upp och hysterin är inte lika total som då, på 90-talet. Ändå är det en fin kväll med fet allsång och starka leenden och skratt överallt. Det skrattas också gott åt Henrik som i mellansnacken konstant refererar till publiken som "Mina barn..".
Bandet är lysande.
Mattias Bärjed (känd från
Soundtrack of Our Lives och filmmusikskapande) spelar den rena fina sologitarren.
Thedor Jensen (som ingick i Broder Daniel och
The Plan bland annat) styr upp den andra gitarren. På bas hittar vi
Joel Alme.
Henning Fürst (känd från
Tough Alliance) spelar keyboards och tamburin och trummorna rattas av
Nino Keller (känd från
Caesars Palace/Teddybears, bakom
Håkan Hellström etc.)
Man behöver inte gapa
"Spela Shoreline" på en sån här tillställning för den kommer efter ett tag som ett rinnande vatten förstås. Vi hör även grejer som
I'll be Gone och
Whirlwind som var ett tag sedan man hörde alls. De nya låtarna ligger väldigt nära de gamla klassikerna. På skiva hörs en del
Union Carbide-liknande ekande akustiska gitarrer och de hörs inte den här kvällen men det låter ändå klockrent.
Sista låten blir min favorit.
Work. Vet inte om de här killarna nånsin haft ett vanligt jobb och förstår hur fint texten ackompanjerar klassiskt löneslaveri men fint är det. Bra kväll.
